Glasbarnen av Kristina Ohlsson

glasbarnen

Glasbarnen av Kristina Ohlsson handlar om Billie och hennes mamma som bestämmer sig för att flytta från sitt hus till ett nytt i Åhus. Billies pappa är död och nu vill mamman bort från alla dåliga minnen och vill ha en nystart Billie är inte alls lika överförtjust över denna flytt och blir skeptisk till huset redan vid första träffen med mäklaren. De flyttar in och Billie upptäcker oförklarliga händelser som skrämmer henne. Alla tycks tro att hon menar att det spökar i huset, men hon säger bara att något är riktigt galet. Hon möter Alladin och tillsammans med en kompis från skolan vänder de ut och in på alla möjligheter för att finna en förklaring, och en förklaring får de, en märklig sådan.

Vi läste den här boken som högläsningsbok och jag tycker nog att boken mer vänder sig mot nybörjarläsaren som tröttnat på lättlästa böcker med bilder och känner sig redo för sin första kapitelbok. Språket är enkelt och okonstlat, inget som utmanar men samtidigt kan det vara skönt med korta meningar som är enkla. Som högläsningsbok blir den stolpig och platt.

Handlingen är klassisk, spökhus, barn och en historia som går långt tillbaka. Det håller ihop sig bra som spänning med en del rysningar.

Leo tycker att den är spännande och bra. Det är huset som center i berättelsen som tilltalar honom. Han fascineras över beskrivningarna av det som sker i huset. Kanske kan den vara något för läskig för en åttaåring att läsa själv, men det beror naturligtvis helt på vad barnet är van att läsa och hur lättskrämd man är. Enligt förlaget riktar sig boken till barn mellan 9-12 år.

Läs mer om boken hos:

Barnboksprat

Lena Kåreland skriver om Glasbarn i SvD

Boken finns på adlibris och bokus

Gott nytt år med Mystiska Milla och spökskolan

mystiskamilla1

Vi har haft det lite ledigt i julhelgen och njutit av god mat, gott sällskap och en stor portion läsning. Både högt gemensamt liggandes i sängen och sittandes ensamma hopkurade i soffhörn med varsin ask choklad.

Nu idag på nyårsafton så når ledigheten sin topp och imorgon (idag) börjar det lite mer tempofyllda livet igen. Leo har jullov en vecka till så det blir en hel del hemmajobbande.

Nu i julveckan så började vi på en ny högläsningsbok, Mystiska Milla och spökskolan den första sanningen. Unni Lindell har skrivit och Fredrik Skavlan har illustrerat. Den har legat här hemma i bokhyllan och mognat till sig och nu var vi redo. Milla är ett litet spökbarn som ligger ihopvikt på en hylla i en tygfabrik på dagarna och svävar runt och upptäcker världen på nätterna. Hon saknar sin mamma som är försvunnen och är inte alldeles förtjust i de spöken som tar hand om henne nu. Hon börjar spökskola hos Fröken Skrämmavetti och fröken ser nog att Mystiska Milla har det där extra, men det där lilla extra är också fasligt irriterande när man försöker driva en skola. En dag skapar Milla kaos på tyghyllan. Hennes vän Flinka Fiola faller ner och blir upplockad av en sömmerska som planerar att förvandla henne till en väska och skickas iväg till Paris. Mystiska Milla tänker inte bara låta det hända. Hon skaffar ressällskap och ger sig av mot Frankrike.

Mystiska Milla ska söka efter tio sanningar och än så länge har det kommit ut fem Mystiska Milla-böcker. Vi är väldigt nöjda med del ett och ger oss på Mystiska Milla och sjustjärnan – den andra sanningen direkt efter.

 

Här finns Mystiska Milla på adlibris och bokus

Vad gör varulven när han inte bits?


Ja ja ja, den här bilderboken är härligt bra. Johan Wanloo har skapat den, både den enkla texten samt de detaljerade illustrationerna. Utgiven på Lilla Piratförlaget. Boken är kort och kan läsas ut på just så kort tid som det minsta barnet klarar av, för att sedan börja om igen, förstås. Det lite större barnet hittar säkerligen glädje i att titta på bilderna för här är igenkänningsfaktorn hög. De olika figurerna borstar tänderna och leker med Lego, går i simskola och rapar längst. Sådana saker som är självklara för föräldrar och barn, fast kanske inte så självklara om man råkar vara vampyr, riddare eller prinsessa? För det lite ängsliga barnet kan det vara skönt att avdramatisera vad spöken gör då de inte skräms. Kan spöken också bli rädda?

Slutklämmen på boken blir det som ger barnet möjlighet att ställa sina föräldrar mot väggen, är det verkligen sant det som står i boken? Lite fnissande och skuldmedvetna kan vi försöka oss på att prata oss ur knipan. För i slutet på boken avslöjas vad pappor (och mammor får vi anta) gör då barnet somnat. Och nej, jag avslöjar inget… jag misstänker att du kommer skratta högt när ni läst boken klart första gången.

 

Finns på Adlibris och Bokus