Jättarna anfaller! av Magnus Ljunggren

Jättarnaanfaller

Under året som gått har Leo läst en hel del böcker. I början av året så var det lättlästa böcker, och helst, riddarserien av Magnus Ljunggren (illustrerad av Mats Vänehem) som var populära hemma. Jättarna anfaller är allra bäst menar Leo. Vi lånade den på biblioteket men köpte den sedan när vi sprang på ett erbjudande om köp tre betala för två böcker. Då var denna bok ett givet köp.

 

Den var allra bäst för att den var fasligt rolig. Det var roligast när de sköt pilar och jättarna trodde det var myggor och det var också fasligt roligt när de sköt ett stenblock med katapult och jättarna trodde att stenen var ett äpple.

 

Den här boken har Leo läst ett flertal gånger och tipsat flera av sina klasskamrater om. Nu när vi skriver om den så kan han inte låta bli att läsa den om igen. Och han fnissar och citerar roliga saker allt eftersom jag skriver ”Skriv det här mamma:”

 

”Vad mycket myggor det var här, sa Ymer”

”Kanonkulor flyger iväg. Hmm, säger Hymer. Det haglar visst också.”

”Rulla fram stenen och ladda katapulten ropar Kungen. Stenen landar precis framför fötterna på Ymer. Kolla säger han, ett äpple.”

”Usch säger Hymer. Alldeles för mjuk. Man ska aldrig plocka fallfrukt.”

 

Boken handlar om jättarna Ymer och Hymer och deras vandring mot riddarborgen. Jättarna har vaknat upp och Fiona är tillfångatagen. Egon blir hjälte när han faktiskt överlistar de två jättarna. Hur det går till får du läsa i boken.

 

Jättarna anfaller finns att köpa på Adlibris och Bokus

 

Annonser

”Främlingens grav” av Martin Widmark och Mats Vänehem

Nu är den här, ”Främlingens grav”, fortsättningen på ”Hövdingens bägare”. Martin Widmarks serie om Halvdan som lever under vikingatiden

Så här står det på Bonnier Carlsens presentationssida:

”I Främlingens grav” får Halvdan höra talas om Främlingen som kom till Östbyn en blåsig höstdag för länge sedan. Och som efterlämnade en skatt, som grävdes ner någonstans på gravfältet, men ingen vet var.
Halvdan smyger dit en natt, men han är inte ensam… Halvdan tas till fånga och när han väl får reda på vem som ligger bakom – och varför – så gäller det att rädda byn från förödelse. Och för att kunna göra det så måste han först hitta Främlingens grav. Och det snabbt!”

Läs här vad vi tyckte om ”Hövdingens bägare” . Första boken i serien om Halvdan Viking.

Hövdingens Bägare av Martin Widmark och Mats Vänehem

Leo har tagit sig igenom ”Hövdingens Bägare” som sin första riktiga kapitelbok. Högläsning för mig eller Pappan en gång om dagen i många dagar. Han gav sig inte och det var mycket för humorn och språket i boken som han fortsatte. Boken ligger ett steg över ”lättlästa” böcker och en del ord är riktigt knepiga, som ”Hövdingagården”. Samtidigt så är det alla nya ord och den nya miljön i vikingatiden som fascinerar och lockar. Många krångliga ord som ”stupstock” och ”skalda” får sina förklaringar genom illustrationer där stupstocken finns med och Halvdans skaldande talar för sig självt då barnet får rimmen att sitta. Det underbara med att de nya orden förklaras med illustrationer är att barnet inte är utelämnat till en vuxens förklaringar utan allt finns i de underbart vackra illustrationerna (Av Mats Vänehem).

Handlingen placeras i vikingatid. Huvudpersonen i boken är Halvdan som är en liten haltande pojke. Västbyn och Östbyn skiljs åt av vatten med en bro över. På västsidan är folket kristna och på östsidan är de lite skitigare, lite fulare i mun och asatroende. Nu behandlar inte boken särskilt mycket alls om religioner, inget alls skulle jag vilja säga. Halvdan hamnar på västsidan hos Kung Alarik tillsammans med Hövdingen Ragnar från Östsidan. Här utspelar sig sedan fult spel, och en kamp för rättvisan. Den riktiga knorren på berättelsen saknas, den är ganska given redan från början. Behållningen ligger i språket, Halvdans skaldande, och i personporträtten. Det är en utmärkt första bok i serien. Jag ska be Leo skriva en egen recension av boken så får ni höra boken recenseras ur ett barns perspektiv.

Läs här vad Ying Toijer-Nilsson på SvD tycker om boken.