LE – Lilla Extra

En ny lättläst bokserie ges ut på Lilla Piratförlaget, LE – Lilla Extra. Förlaget har redan de vardagsspännande serierna Äventyr i Paradiset och Hemliga fyran. Två utmärkta serier som vi gillar mycket.

Lilla Extra skrivs av Martin Widmark och illustreras av Kristina Grundström. Martin Widmark som är känd med serien om LasseMajas detektivbyrå och flera andra bokserier. Kristina och Martin har jobbat tillsammans med utmärkt resultat tidigare med läsebokserien Huset på Alvägen m.fl..

Alla ljuger

Första boken i serien heter Alla ljuger och handlar om en tidningsredaktion bemannad av Wilma, Cornelis, Thi och Petter. Det gör en tidning kallad Lilla Extra och i detta nummer ska de ta reda på om alla vuxna ljuger. Intressant tema eftersom barn ofta vaggas in i falsk föreställning om att de vuxna är sanningssägande helgon. Så är inte fallet, det vet vi, och nu ska det bevisas en gång för alla. Bokens bilder är lätta att tycka om. De fyller hela sidorna och är detaljrika och berättande. Det är det allra bästa med serien, barnen som lär sig läsa för stöd av bilderna till texten och allt hänger ihop. Dessvärre är storyn lite väl tam och blir till och med lite tjatig. Bokens slutkläm är ändå rätt underfundig, men ändå känns den rätt onödig och lite som att skriva barnen på näsan. I alla fall de som hängt med i bilderna och som redan förstått poängen långt innan den kommer.

Hitta den rätta

Andra boken i serien är Hitta den rätta. Det här handlar om kärlek konstaterar Leo rätt omgående och tycker att det är helt ok. Det är dock önskade och påhittade kärlekshistorier vi får ta del av. De existerar nämligen inte utan barnen på redaktionen ska skriva om kärlek som tema i ett nummer av tidningen. Av någon märklig anledning så väljer de att bjuda fyra ensamma vuxna på middag och försöka få dem att bli kära i varandra. Det blir så märkligt. Varför skulle ”Steven Taylor, 34 år” välja att skriva till tidningen Lilla extra och berätta att han är ensam och vill komma på middag. Hela historien är rätt märklig i mina ögon och att barn skulle referera till en 34 åring och en 27 åring som ”unga människor” är inte heller särskilt troligt. Storyn är helt enkelt inte trovärdig och inte heller särskilt skojig.

Båda böckerna är trots att dte inte är det bästa vi läst i lättläst-genren väl värda att läsa. I den här läsfasen så handlar det om att plöja böcker, många böcker. Väl läst önskar vi!

Alla ljuger finns på Adlibris och Bokus

Hitta den rätta finns på Adlibris och Bokus

Annonser

Alvas jul av Pernilla Gesén

Alvas jul av Pernilla Gesén illustrerad av Christina Alvner är bok nio i serien om Alva. Vi har inte läst någon av de tidigare böckerna i serien och kanske borde man göra det innan man tar sig an denna. Det tar tid att få kläm på Alva och hennes familj, det känns som att en hel del är outtalat, något vi faktiskt borde ha koll på. Men det har vi inte så när Alvas mamma benämns med namn i första kapitlet så vet vi inte vilken relation hon har till Alva. Jag får inte heller någon närmare presentation på Alvas hund för att vi borde förmodligen redan känna hunden. Så fortsätter det kapitel efter kapitel. När vi kommer till Alvas klass och deras repetition inför julspelet så märker jag att Leo tröttnat. Ingen av oss är riktigt med i berättelsen längre. Vi bestämmer oss för att lägga denna på hyllan och kanske låna första delen på bibblan och ge serien en ny chans, sen, en annan dag.
Det är svårt det här med bokserier eftersom det blir svårare och svårare för författaren att få med allt som hänt i huvudpersonernas liv i bok efter bok. Om man tittar på Martin Widmarks mysteriböcker så är han en av de få som jag tycker verkligen lyckas med att presentera både Lasse, Maja och Valleby i bok efter bok. Fast å andra sidan så blir det då lite tjatigt om man läser alla böckerna. Ja detta är en konst och kanske finns det ett antal böcker i serien som fungerar och sedan fungerar det bara för de alla mest inbitna fansen. För Alvaböckerna har fans, det har jag förstått efter att ha läst Pernilla Geséns blogg med alla härliga kommentarer från läsare. Massor av barn på skolan har Alva som bänkbok och på biblioteket är böckerna utlånade. Så ta det vi skriver med en nypa salt och bilda er en egen uppfattning om bokserien. Så möts vi upp igen, när vi läst bok ett. Sen, någon gång.

Vill du köpa boken finns den här och här

Schlagersabotören av Martin Widmark

Schlagersabotören av Martin Widmark och Helena Willis
Den här boken har lyssnats och lästs många gånger denna månad. Den var huvudbok i Barnens Bokklubb och så fort den plockades upp ur brevlådan så spelades den, om och om igen. Jag ställde frågan vad som är bäst, musiken eller boktexten? Mitt barn stirrade på mig helt oförstående och sa ”va?”. Dumma frågor får ofta väldigt korta svar. Klart att inget var bäst, allt var bäst och framförallt tillsammans. Det är den här bokens styrka, att musiken och den lästa berättelsen tillsammans med bokens text och bilder skapar en helhet som barnet älskar. Musiken är briljant och väldigt fyndig och rolig. Texten är som en riktigt bra LasseMaja-bok ska vara. Lätt men skarp. Illustrationerna är underbara och vackra i färg.

Jag brukar inte ge böcker betyg för jag anser att böcker tilltalar olika människor olika, även i tid och rum. Men Leo vill gärna betygssätta böcker och menar att det här är en klockren femma, alltså 5 av 5. Det bästa en bok kan få. Hittills har bara Martin Olczak klarat det med sina böcker om Jakten på Jack.

 

Finns att köpa på Adlibris och Bokus

Ljudböcker är ett måste när man är sjuk

Åtta år och sjuk med feber. Då gäller det att bunkra upp med berättelser. Idag har han lyssnat på ”Schlagersabotören” och ”Radio Valleby”av Martin Widmark. Gänget som skrivit, illustrerat och gjort musiken har gjort ett toppenjobb. Allt matchar varandra och Leo ligger med boken och ser på bilderna under tiden som han lyssnar på cd-skivan. Därefter lyssnade han på ”Kackel i grönsakslandet” av Sven Nordqvist, mycket uppskattad. Sedan följde någon Bamseskiva, men det är ingen större höjdare längre tycker han. Så blev det torka på nya berättelser. Har vi ingenting? Undrade han. Hmm, vänta ett tag nu, såg jag inte en kasse med…. en massa gamla kassettband? Nu ligger Leo och lyssnar på ”Tintin-Enhörningens hemlighet” av Hergé från 1974, på min gamla freestyle. En sparad Sony Walkman har räddat kvällen tills biblioteket öppnar imorgon.

”Främlingens grav” av Martin Widmark och Mats Vänehem

Nu är den här, ”Främlingens grav”, fortsättningen på ”Hövdingens bägare”. Martin Widmarks serie om Halvdan som lever under vikingatiden

Så här står det på Bonnier Carlsens presentationssida:

”I Främlingens grav” får Halvdan höra talas om Främlingen som kom till Östbyn en blåsig höstdag för länge sedan. Och som efterlämnade en skatt, som grävdes ner någonstans på gravfältet, men ingen vet var.
Halvdan smyger dit en natt, men han är inte ensam… Halvdan tas till fånga och när han väl får reda på vem som ligger bakom – och varför – så gäller det att rädda byn från förödelse. Och för att kunna göra det så måste han först hitta Främlingens grav. Och det snabbt!”

Läs här vad vi tyckte om ”Hövdingens bägare” . Första boken i serien om Halvdan Viking.

Hövdingens Bägare av Martin Widmark och Mats Vänehem

Leo har tagit sig igenom ”Hövdingens Bägare” som sin första riktiga kapitelbok. Högläsning för mig eller Pappan en gång om dagen i många dagar. Han gav sig inte och det var mycket för humorn och språket i boken som han fortsatte. Boken ligger ett steg över ”lättlästa” böcker och en del ord är riktigt knepiga, som ”Hövdingagården”. Samtidigt så är det alla nya ord och den nya miljön i vikingatiden som fascinerar och lockar. Många krångliga ord som ”stupstock” och ”skalda” får sina förklaringar genom illustrationer där stupstocken finns med och Halvdans skaldande talar för sig självt då barnet får rimmen att sitta. Det underbara med att de nya orden förklaras med illustrationer är att barnet inte är utelämnat till en vuxens förklaringar utan allt finns i de underbart vackra illustrationerna (Av Mats Vänehem).

Handlingen placeras i vikingatid. Huvudpersonen i boken är Halvdan som är en liten haltande pojke. Västbyn och Östbyn skiljs åt av vatten med en bro över. På västsidan är folket kristna och på östsidan är de lite skitigare, lite fulare i mun och asatroende. Nu behandlar inte boken särskilt mycket alls om religioner, inget alls skulle jag vilja säga. Halvdan hamnar på västsidan hos Kung Alarik tillsammans med Hövdingen Ragnar från Östsidan. Här utspelar sig sedan fult spel, och en kamp för rättvisan. Den riktiga knorren på berättelsen saknas, den är ganska given redan från början. Behållningen ligger i språket, Halvdans skaldande, och i personporträtten. Det är en utmärkt första bok i serien. Jag ska be Leo skriva en egen recension av boken så får ni höra boken recenseras ur ett barns perspektiv.

Läs här vad Ying Toijer-Nilsson på SvD tycker om boken.