Stormskaparna av Jennifer E. Smith

Stormskaparna av Jennifer E. Smith och illustrerad av Brett Hellquist

Originalets titel: Storm Makers

Översatt av Carina Jansson

stormskaparna

Boken handlar om en tjej som heter Ruby och en pojke som heter Simon. De är Stormskapare men kan inte skapa något väder om de inte är tillsammans och använder sina krafter tillsammans. Det finns fler stormskapare. Otis och Daisy är också stormskapare. London är president i Stormskaparförbundet och han bestämmer att de ska göra oväder, tornados och sådant vid speciella dagar på året. Ruby såg Otis från fönstret när han hade varit och sovit i deras lada och andra gången hon mötte honom var vid vindkraftverket. Där pratade de lite och Otis berättade för Ruby att han var där för att hjälpa Simon med hans krafter. Ruby var förvånad och började undra om det verkligen kunde vara sant. Det hade hänt en massa konstiga saker. De träffade London då Ruby fick en lapp av Otis där det stod att de skulle möta Otis. Då cyklade Ruby och Simon dit till vindkraftverket men Otis var inte där och på vägen hem mötte de London. Då visade London en brand och en tornado och krävde att Simon skulle göra regn. Ruby och Simon är tvillingar och de mötte Daisy när de skulle in och byta däck på familjens bil. Otis, Daisy, Ruby och Simon försöker stoppa London från att göra en massa oväder. De vill rädda naturen. Samtidigt så är de lite oroliga över pengar och om de ska kunna bo kvar för pappas uppfinning skulle fungera.

Berättat av Leo

Ja ni ser ju själva. Stormskaparna är ett drama med magiska och vetenskapliga krafter mixade tillsammans med en stor portion relationsdrama. Det här var helt och hållet Leos val av högläsningsbok. Han kikade länge på den och var riktigt lässugen. Så när vi läst ut andra Harry Potterboken var det dags för ett uppehåll från Hogwarts och Stormskaparna fick ta plats. Leo är enormt nöjd med boken men har lite svårt att återberätta den. Jag kan tycka att den är spretig i temat väder. London som är den onde i boken vill använda sig av väderkatastrofer för att få människorna att ta miljöfrågor på allvar. Jag trodde ett tag att boken skulle spela lite på den stora klimatfrågan men så blir det aldrig. Otis och gänget jobbar för att driva iväg London och för att på så sätt få vädret stabilt igen. Så sensmoralen ”ta hand om jorden” uteblir och gör det hela lite platt. Kanske hade jag velat ha ännu mer magi? Det är intressant med kopplingar till Trollkarlen från Oz. Det finns små passager genom hela boken med hänvisningar och kopplingar. Bland annat så heter barnens hundar Oz och Toto.

 

 

Fler bokbloggar som skriver om stormskaparna:

Carolina läser

Boktokig

BokLus

Kulturbloggen

Stormskaparna finns på Adlibris och Bokus och säkerligen på ett bibliotek nära dig

Annonser

Här vill hundar inte bo av Anna Ehring

hundarintebo

Anna Ehring har skrivit Här vill hundar inte bo, illustrerad av Lotta Geffenblad hennes hemsida finns här. Det är ett mästerverk i fråga att fånga en blivande sjuårings tankar och känslor. När Maria av misstag har sönder sin nyvunna kompis porslinsdocka så vet hon vad hon borde göra men inte förmår. Detta följer Maria genom hela boken och jag tror att alla kan relatera till de känslorna som bubblar i Maria.

Maria vill så gärna ha en hund, en egen hund. En hund som den som finns på Chaplin affischen hon har på sitt rum. Pappa och mamma separerar och Maria har nu sitt rum hos mamma och sover över hos pappa ibland. Han arbetar på ”Tolvan”, ett hem för gubbar som dricker för mycket. Maria är ofta där och hälsar på och följer med när gubbarna ska på semester. Gustav har en hund, Skoglund heter den och ser ut som en blandning mellan hund och gris.

Boken utspelar sig i en tid som skulle kunna vara författarens egen barndomstid(?). Hon bor i ett ”miljonområde” med flerfamiljshus med långa gångar som sträcker sig från hus till hus. Sammanlänkade i underjorden. Maria träffar Olof Palme då hon protesterar mot den orättvisa som drabbat hennes lillasyster Emma. ABBA är populära och likaså lackstövlar. Men allt 70/80-tal är väldigt nedtonat och de barn som läser boken nu alldeles säkert placerar den i nutid. Maria går sin 6-årsverksamhet på ”dagis” och idag går barnen sin 6-årsgrupp i skolan.

Boken är ett samhällsporträtt över en typisk förort i en större svensk stad och Marias familj är en  skön skildring av en alldeles vanlig familj utifrån ett barns perspektiv.

Vi läste den som högläsningsbok och nog sörjde vi lite när den tog slut. Ni som inte läst den än, gör det. Den finns garanterat på ert bibliotek (annars lämnar ni inköpsförslag).

 

Finns på Adlibris och Bokus

Gott nytt år med Mystiska Milla och spökskolan

mystiskamilla1

Vi har haft det lite ledigt i julhelgen och njutit av god mat, gott sällskap och en stor portion läsning. Både högt gemensamt liggandes i sängen och sittandes ensamma hopkurade i soffhörn med varsin ask choklad.

Nu idag på nyårsafton så når ledigheten sin topp och imorgon (idag) börjar det lite mer tempofyllda livet igen. Leo har jullov en vecka till så det blir en hel del hemmajobbande.

Nu i julveckan så började vi på en ny högläsningsbok, Mystiska Milla och spökskolan den första sanningen. Unni Lindell har skrivit och Fredrik Skavlan har illustrerat. Den har legat här hemma i bokhyllan och mognat till sig och nu var vi redo. Milla är ett litet spökbarn som ligger ihopvikt på en hylla i en tygfabrik på dagarna och svävar runt och upptäcker världen på nätterna. Hon saknar sin mamma som är försvunnen och är inte alldeles förtjust i de spöken som tar hand om henne nu. Hon börjar spökskola hos Fröken Skrämmavetti och fröken ser nog att Mystiska Milla har det där extra, men det där lilla extra är också fasligt irriterande när man försöker driva en skola. En dag skapar Milla kaos på tyghyllan. Hennes vän Flinka Fiola faller ner och blir upplockad av en sömmerska som planerar att förvandla henne till en väska och skickas iväg till Paris. Mystiska Milla tänker inte bara låta det hända. Hon skaffar ressällskap och ger sig av mot Frankrike.

Mystiska Milla ska söka efter tio sanningar och än så länge har det kommit ut fem Mystiska Milla-böcker. Vi är väldigt nöjda med del ett och ger oss på Mystiska Milla och sjustjärnan – den andra sanningen direkt efter.

 

Här finns Mystiska Milla på adlibris och bokus

Mio min Mio av Astrid Lindgren

Idag började Leos klass att läsa om Astrid Lindgren och hennes böcker. Dags att plocka fram en längre bok av Astrid Lindgren att högläsa var min första tanke. Vad passar Leo bättre än Mio min Mio. Första kapitlet fick mer än godkänt av Leo. Han ville höra mer.


Mio min Mio fick jag när jag fyllde tio år, så står det i boken. Samma bok som jag nu ska läsa för Leo. Det känns väldigt nostalgiskt och fint. Men det är ändå rätt märkligt att jag inte minns hela berättelsen. Visst minns jag det mesta men långt från allt och ändå är boken väl läst många gånger om.

 

Mio min Mio finns att låna på alla bibliotek eller köpa på Adlibris och Bokus

Pojkar läser mindre än flickor

Pojkar läser mindre än flickor. Litteraturutredningen visar det, det pratas om det på bokmässans många seminarier. Män läser mindre än kvinnor.Det står om detta i kurslitteraturen till en litteraturvetares kurser och det samtalas om det på förlagens morgonfika. Jonas Gardell hävdade i och för sig att det alltid varit så här då han intervjuades av Malou i soffan på bokmässan. Hur ska vi då göra för att få pojkar att läsa mer? Förslaget om att skriva mer litteratur för pojkar är för mig märkligt. Det är som om de tror att åttaåriga pojkar gått igenom hela hyllan med litteratur för barn och kommit till slutsatsen att allt bara är skriver för flickor och att de minsann inte är intresserade av relationer, rosa omslag och söta djur. Så är det inte. Pojkarna har inte kommit i kontakt med några böcker alls. Jag kan lova att flera av de böcker som finns, till exempel hela Helena Bross serie om klass 1b fungerar alldeles utmärkt för både pojkar och flickor. Vad är då problemet enligt mig?
Pojkar får inget lässtöd av vuxna. Pojkar förväntas vara aktiva och idrotta och spela tv-spel. Både idrott och tv-spel nämns även ofta som en orsak till att de inte läser vilket också är märkligt eftersom jag vet att tiden räcker till för både idrott, tv-spel och en faslig massa läsning. Men om vuxna inte förväntar sig att pojkar ska sitta still och läsa, så kommer de heller inte att göra det. Jag hävdar dessutom att vuxna inte högläser för pojkar i samma utsträckning som vad de gör för flickor. Och högläsning är bron över till egen läsning. Så om vuxna inte högläser för pojkar och heller inte plockar fram och sätter böcker i händerna på pojkar så kommer inget att hända på läsfronten för pojkar. Den vuxna måste dessutom finnas där tills både läskoden har knäckts och tills orken finns att kunna njuta av berättelsen och inte bara kämpa sig igenom meningarna.

Jag funderar på hur de där böckerna som ska skrivas för pojkar ska se ut, och hur ska böcker för män se ut? Mikael Niemis nya roman ”Fallvatten” är jag väldigt sugen på att läsa. Min man kommer gilla den också, det är jag övertygad om. Är det en mansbok eller en kvinnobok? Är det så här vi ska tänka om barnböcker? Och från när? Stina Wirséns böcker för de allra minsta barnen, ska de också struktureras upp till mer könstilltalande böcker.

Killar gillar böcker om relationer, killar har relationer likväl som tjejer. Tjejer gillar att läsa både skräck och kriminalare som Lassemajas detektivbyrå. Så gör även pojkar. Så kan vi släppa det nu och börja diskutera på allvar hur vi ska få de vuxna att stötta pojkars läsning mera?