Lilla Döden hälsar på av Kitty Crowther

”Lilla Döden hälsar på” av Kitty Crowther är översatt till svenska av Gun-Britt Sundström (originaltitel: La visite de Petite Mort) och utgiven på Berghs förlag. Kitty Crowther fick ALMA-priset 2010.

”Döden är en fin liten person.
Men det är det ingen som vet.”

Så börjar denna lilla bilderbok. Döden ser ut som vi är vana att se henne, ja för i boken är döden en hon. Långt svart skynke och en lie i hand. Hon åker båt med de döda och försöker vara vänlig men alla är så rädda. Tills hon en dag kommer till en sjuk liten flicka vid namn Elsewise.

”Lilla Döden skrattar så hon kiknar. Hon har aldrig känt sig så levande förr.”

Lilla Döden lär så mycket av Elsewise och de skrattar och njuter av varandra. Det visar sig till slut att Elsewise och Lilla Döden kan jobba hand i hand och få bort all oro.

Det här är en väldigt vacker bok. Illustrationerna och texten är en helhet som harmoniserar. Döden måste vara ett av de absolut svåraste ämnen att välja då man ska skriva en barnbok. Det är så svårt att tala om och barn har tankar kring döden som de får svårt att hitta vuxna som kan bemöta. Jag vet inte om boken ger barnen några svar. Men söker man en bok att samtala med barn om döden så tror jag att den här är en mjuk början. Den tar döden som självklar vilken hon faktiskt är, trots att vi inte vill det. Det avdramatiseras och blir till något vackert. Inga svar på existentiella frågor. Inte heller några svar på vad som sker efter döden. Men det är ju ingen fråga som någon av oss har svar på.
Det är ingen självklar bok i vart barns bokhylla och jag har inte heller läst den för något barn. Men jag läser boken som barnslig vuxen med en förkärlek för vackra barnböcker, och nu har den en speciell plats hos mig.

Boken lånade jag på biblioteket i Åkers Styckebruk. Det var första gången jag var in där. Det ligger i anknytning till skolan och är också ett skolbibliotek. Glada barnröster möter mig när jag öppnar ytterdörren. Där sitter säkert upp emot tjugo barn. Några läser själva och en del läser högt för varandra. I kön till lånedisken står fyra tonårskillar med böcker de ska låna. Ett levande barnbibliotek, jag blev så glad.

Jag blev nyfiken på boken efter att ha läst om den hos Lars H. Gustafsson. Där har även Gun-Britt Sundström kommenterat på ett intressant sätt.

Låna ”Lilla Döden hälsar på” på biblioteket

Finns att köpa på Adlibris och Bokus

Annonser

Besök på Stadsbiblioteket i Eskilstuna

Barn- och ungdomsavdelningen på Stadsbiblioteket i Eskilstuna skvallrar om att personalen och besökarna där älskar sitt Bibliotek. Det är stora ytor som är personliga och välkomnande. Där finns läsglädje för både små och större barn. De har en egen informationsdisk där en Vuxen sitter och hjälper till med boksök, rekommendationer och allt annat möjligt. Den är bemannad hela tiden och redan här får jag känslan av att barnens besök här på biblioteket tas på allvar och är lika viktiga för barnen som för personalen.

Det första och största som syns då jag promenerat förbi cafeterian är de barnvänliga mjuka inhägnade läs- och lekyta.

Tänk att få krypa runt här och upptäcka medan förälder sitter och gosar i soffan, redo med en bok för högläsning så fort som barnet kommer tillbaka.

Det finns hyllor överallt med tips på böcker.

Just den här hyllan kanske ser ut att hålla lite avancerad litteratur, men den hör faktiskt ihop med ett kriminallabb. Här får man boka in sig på tider och leka CSI på fullt allvar. Det finns mängder med böcker på både engelska och svenska om man vill lära sig mer.

I anslutning till labbet finns en hörna som är perfekt för att sitta och läsa deckare. Ja eller vad som helst, men nog är det så att man funderar lite på vem som är mördaren? Butlern, eller kanske Frun i huset?

Bor du i Eskilstuna eller har vägarna förbi så besök detta Bibliotek. Det är annorlunda mot traditionella avdelningar för barn- och ungdomar. Här satsas det på att få barnen att läsa mer och det läggs mycket tid på att lotsa barnen rätt så att de hittar just det som de vill läsa. Många hyllmeter med böcker finns det.

Här sitter två härligt glada tjejer som du förmodligen möter när du går hit. Synd bara att jag inte hade förstånd nog att fråga vad de heter.

Eskilstuna Folkbibliotek invigdes 17 oktober 1925. Den 19 oktober samma år invigdes ungdomsavdelningen. Då liksom nu så erbjöds uppskattade sagostunder. Skoleleverna involverades i bibliotekets verksamhet och fick lära sig katalogsökning och uppmuntrades till läsning. 1938 startades en biblioteksklubb för barn i åldrarna 10-12 år. De fick lära sig om den systematiska katalogen och tipsade varandra om bra böcker. De recenserade och sparade sina recensioner i en låda där andra barn kunde läsa och få tips. 1953 startades Kasperteater på biblioteket. Det blev så populärt att en flyttbar teater införskaffades och sedan åkte man runt för att spela upp teater, men även för att lära ut hur man gjorde. 1964 flyttade biblioteket till de lokaler där de återfinns idag och då satsade biblioteket  mycket på barnen. Det var rum för kasperteater och rum för böcker, sagostunder, målning och barnen var delaktiga. Rummen var klädda med textiltapeter inspirerade av ”Tusen och en natt” med fruktträd, slott med torn och tinnar. Visst låter det härligt? Läs mer om Eskilstunas Barn- och ungdomsbibliotek i foldern ”Barn- och ungdomsbiblioteket genom tiderna” av Kerstin Lindwall, barnbibliotekarie på Eskilstuna stadsbibliotek 1975-2011