Hunden som försvann av Cecilia Lidbeck

Boken som jag har läst heter ”Hunden som försvann” och det är Cecilia Lidbeck som skrivit boken och Bettina Johansson som ritat alla snygga bilder. Den är i en bokserie som heter hemliga fyran. Jag har inte läst någon annan bok av hemliga fyran förut. Det är tre barn och en hund som är deckare. Barnen heter Peggy, Pyret och Hamid och hunden heter Prutten, för att den pruttar så mycket. Innan den nosar släpper den en prutt, det är därför den kallas Prutten.

Vampyrens hund försvinner. Alla kallar henne vampyren men egentligen heter hon Mona Fransson. En morgon när Peggy och Pyrets pappa hade tagit vovven ner i källaren där han är veterinär och tar hand om djur, då försvann den hunden nästa morgon. Den heter Fiffi fast de kallar henne fröken Fiffi. I boken letar de efter hunden hela tiden och hittar den på ett konstigt ställe. Där har de inte letat först.
Den var bra. Den var rolig och så var den ganska lättläst. En inte för tunn utan ganska tjock bok för att vara lättläst, det är bra. Jag tycker att den är en riktigt bra bokserie och att jag vill ha flera såna böcker att läsa. Hemliga fyran serien passar mig för den är lätt men ändå tjock också. Det är mycket bilder. Roliga bilder i boken.

Leo, 8 år.

Den här boken finns på Adlibris och Bokus. Utgiven på Lilla Piratförlaget.

Annonser

Lilla Döden hälsar på av Kitty Crowther

”Lilla Döden hälsar på” av Kitty Crowther är översatt till svenska av Gun-Britt Sundström (originaltitel: La visite de Petite Mort) och utgiven på Berghs förlag. Kitty Crowther fick ALMA-priset 2010.

”Döden är en fin liten person.
Men det är det ingen som vet.”

Så börjar denna lilla bilderbok. Döden ser ut som vi är vana att se henne, ja för i boken är döden en hon. Långt svart skynke och en lie i hand. Hon åker båt med de döda och försöker vara vänlig men alla är så rädda. Tills hon en dag kommer till en sjuk liten flicka vid namn Elsewise.

”Lilla Döden skrattar så hon kiknar. Hon har aldrig känt sig så levande förr.”

Lilla Döden lär så mycket av Elsewise och de skrattar och njuter av varandra. Det visar sig till slut att Elsewise och Lilla Döden kan jobba hand i hand och få bort all oro.

Det här är en väldigt vacker bok. Illustrationerna och texten är en helhet som harmoniserar. Döden måste vara ett av de absolut svåraste ämnen att välja då man ska skriva en barnbok. Det är så svårt att tala om och barn har tankar kring döden som de får svårt att hitta vuxna som kan bemöta. Jag vet inte om boken ger barnen några svar. Men söker man en bok att samtala med barn om döden så tror jag att den här är en mjuk början. Den tar döden som självklar vilken hon faktiskt är, trots att vi inte vill det. Det avdramatiseras och blir till något vackert. Inga svar på existentiella frågor. Inte heller några svar på vad som sker efter döden. Men det är ju ingen fråga som någon av oss har svar på.
Det är ingen självklar bok i vart barns bokhylla och jag har inte heller läst den för något barn. Men jag läser boken som barnslig vuxen med en förkärlek för vackra barnböcker, och nu har den en speciell plats hos mig.

Boken lånade jag på biblioteket i Åkers Styckebruk. Det var första gången jag var in där. Det ligger i anknytning till skolan och är också ett skolbibliotek. Glada barnröster möter mig när jag öppnar ytterdörren. Där sitter säkert upp emot tjugo barn. Några läser själva och en del läser högt för varandra. I kön till lånedisken står fyra tonårskillar med böcker de ska låna. Ett levande barnbibliotek, jag blev så glad.

Jag blev nyfiken på boken efter att ha läst om den hos Lars H. Gustafsson. Där har även Gun-Britt Sundström kommenterat på ett intressant sätt.

Låna ”Lilla Döden hälsar på” på biblioteket

Finns att köpa på Adlibris och Bokus

Pojkar läser mindre än flickor

Pojkar läser mindre än flickor. Litteraturutredningen visar det, det pratas om det på bokmässans många seminarier. Män läser mindre än kvinnor.Det står om detta i kurslitteraturen till en litteraturvetares kurser och det samtalas om det på förlagens morgonfika. Jonas Gardell hävdade i och för sig att det alltid varit så här då han intervjuades av Malou i soffan på bokmässan. Hur ska vi då göra för att få pojkar att läsa mer? Förslaget om att skriva mer litteratur för pojkar är för mig märkligt. Det är som om de tror att åttaåriga pojkar gått igenom hela hyllan med litteratur för barn och kommit till slutsatsen att allt bara är skriver för flickor och att de minsann inte är intresserade av relationer, rosa omslag och söta djur. Så är det inte. Pojkarna har inte kommit i kontakt med några böcker alls. Jag kan lova att flera av de böcker som finns, till exempel hela Helena Bross serie om klass 1b fungerar alldeles utmärkt för både pojkar och flickor. Vad är då problemet enligt mig?
Pojkar får inget lässtöd av vuxna. Pojkar förväntas vara aktiva och idrotta och spela tv-spel. Både idrott och tv-spel nämns även ofta som en orsak till att de inte läser vilket också är märkligt eftersom jag vet att tiden räcker till för både idrott, tv-spel och en faslig massa läsning. Men om vuxna inte förväntar sig att pojkar ska sitta still och läsa, så kommer de heller inte att göra det. Jag hävdar dessutom att vuxna inte högläser för pojkar i samma utsträckning som vad de gör för flickor. Och högläsning är bron över till egen läsning. Så om vuxna inte högläser för pojkar och heller inte plockar fram och sätter böcker i händerna på pojkar så kommer inget att hända på läsfronten för pojkar. Den vuxna måste dessutom finnas där tills både läskoden har knäckts och tills orken finns att kunna njuta av berättelsen och inte bara kämpa sig igenom meningarna.

Jag funderar på hur de där böckerna som ska skrivas för pojkar ska se ut, och hur ska böcker för män se ut? Mikael Niemis nya roman ”Fallvatten” är jag väldigt sugen på att läsa. Min man kommer gilla den också, det är jag övertygad om. Är det en mansbok eller en kvinnobok? Är det så här vi ska tänka om barnböcker? Och från när? Stina Wirséns böcker för de allra minsta barnen, ska de också struktureras upp till mer könstilltalande böcker.

Killar gillar böcker om relationer, killar har relationer likväl som tjejer. Tjejer gillar att läsa både skräck och kriminalare som Lassemajas detektivbyrå. Så gör även pojkar. Så kan vi släppa det nu och börja diskutera på allvar hur vi ska få de vuxna att stötta pojkars läsning mera?

Skratta lagom! sa pappa Åberg av Gunilla Bergström

Skratta lagom! sa pappa Åberg är en ny bok släppt nu i september. På baksidan kan man se en stämpel där det står ”Stor-Alfons för de lite större” men läsaren får ingen förklaring vad det betyder mer än att tolka märket. På Alfons hemsida kan vi läsa:

Lill-Alfons och Stor-Alfons
På senare år har Alfons böckerna börjat märkas med Lill-Alfons och Stor-Alfons då berättelserna vänder sig till lite olika åldrar.
Märkningen sitter på baksidan av böckerna och Lill-Alfons vänder sig till barn i åldrarna 2-4 år medans Stor-Alfons är lämpliga från 4 till 5 år och uppåt.”

I denna Alfonsbok har Pappa Åberg huvudrollen. Han är den som kommer att lösa ett rätt vardagligt, men ändå väldigt klurigt problem. Alfons och Milla bygger upp en hel värld som ska bli som stjärnornas krig, fast på riddartiden. De har stora förhoppningar om att storkusinerna kommer att vilja leka med bygget och Alfons och Milla lägger hela sin själ i detta. Storkusinerna kommer på besök och inget går som Alfons tänkt. Istället river storkusinerna hela bygget och en stor, livlig och ilsk fajt tar vid. Pappa Åberg som sett och hört allt kommer för att utfärda bestraffningar till den som gjort sig förtjänt av en sådan. Här blir det nu lite klurigt för vi ska nu förstå Pappa Åbergs klurighet och hur han tänker. Han iscensätter ett fysiskt straff av Alfons och Milla, kusinerna hör fnissande på när de tror att småbarnen får stryk. Pappa Åberg öppnar dörren och hotar storkusinerna med samma straff. De kommer undan stryket men får städa upp rummet efter sig. Till slut så får de veta av Alfons och Milla att Pappa Åberg hade klappat i händerna och Alfons och Milla hade spelat teater, ingen fick något stryk.
Boken gör mig förvirrad. Jag förstår att Pappa Åberg har gjort en sådan där klurig vuxengrej där han medvetet manipulerat barnen och att han sedan tror att de på så vis förstår något som de aldrig annars skulle förstått.

Att det är dumt att inte lyssna på varandra?

Att det är dumt att förstöra det andra byggt?

Att det är dumt att skratta åt andras olycka?

Ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad de skulle lära sig av detta. Jag tror däremot att det är ett vanligt grepp av vuxna att göra sådana här ”grepp” och lika vanligt att ungarna faktiskt inte förstår alls, inte annat än att de blivit lurade. Den vuxna känner sig förmodligen nöjd med sitt ”grepp” och barnet helt förvirrat. Jag tror nämligen inte alls att storkusinerna förstod vad som hände. Kanske satte de sig alla och drack saft och kakor på bästa Alfonsvis och pratade igenom allt som hänt? Kanske berättade Pappa Åberg hur han hade tänkt och vilka poänger han ville visa med det. Men det finns i alla fall inte med i boken. När mitt barn var 4 år så hade han uppfattat hotet om stryk, och att pappan slog i händerna och barnen skrek. Han hade inte förstått pappans poäng. Nu är han åtta år och han undrade varför Pappan skulle vilja göra så. Var det inte lite roligt och klurigt av pappa Åberg att göra så? frågar jag. Nej, svarar han.
Jag vill istället rekommendera ”Godnatt Alfons Åberg” när ni ska läsa Alfons. Den är underbar och det är Alfons som manipulerar pappa Åberg, det ligger mer charm i det tycker jag.

 

Finns på Adlibris och Bokus

Flickan vid glastornet av Erika Vallin

Denna bok är första delen i en trilogi om Speglarnas hemlighet och är Erika Vallins debutbok. ”Flickan vid glastornet” handlar om Asrin, 12 år. Hennes föräldrar är döda och hon bor med sin farmor i Stockholm. En kväll händer något då Asrin och farmodern besöker ett hus, det kommer att förändra hennes liv för evigt. Finns det en annan verklighet? Jag fick boken från Fru Booked på facebook, där kan man anmäla sitt intresse att få läsa och skriva om böcker. En del märkliga böcker, men så kommer det sådana här möjligheter att få läsa en ny härlig ungdomsbok. Jag tror i alla fall att det är en härlig ungdomsbok. Omslaget är fint och lite annorlunda extra, illustrerad av konstnären Fanny Boström Gentle.

”De svarta dimmorna kom allt närmare. En svepande dans genom tid och rum. Hon var inlindad i ett grått dis, utan känslor och tankar. Så såg hon henne. Den odöda drottningens bleka ansikte.”

 

Erika Vallins hemsida

Recensioner: SvD

Finns på Adlibris och Bokus

Drakens vän

Jag tyckte att den var bra men det var lite sorgligt att hans äpple blev uppätet. Boken handlade om draken som försökte hitta en ny vän. Han frågade massor av djur men alla djur hade något annat och göra och då gav draken upp och han satte sig under ett äppelträd. Ett äpple föll ner från trädet och då kom en orm och låtsades vara äpplet och draken frågade om äpplet ville bli hans vän, då sa ormen ja. Sedan gick de hem till draken. Sedan berättade draken historier och de åt kvällsmat och kvällsmaten var kakor, saft och ketchup. Det tyckte jag var bra och god mat, fast jag skulle skippat ketchupen. Boken var fasligt lätt att läsa fast den var ändå bra. Nu har jag läst alla drakböcker, jag önskar att det fanns fler. Recension skriven av Leo 8 år

Vad gör varulven när han inte bits?


Ja ja ja, den här bilderboken är härligt bra. Johan Wanloo har skapat den, både den enkla texten samt de detaljerade illustrationerna. Utgiven på Lilla Piratförlaget. Boken är kort och kan läsas ut på just så kort tid som det minsta barnet klarar av, för att sedan börja om igen, förstås. Det lite större barnet hittar säkerligen glädje i att titta på bilderna för här är igenkänningsfaktorn hög. De olika figurerna borstar tänderna och leker med Lego, går i simskola och rapar längst. Sådana saker som är självklara för föräldrar och barn, fast kanske inte så självklara om man råkar vara vampyr, riddare eller prinsessa? För det lite ängsliga barnet kan det vara skönt att avdramatisera vad spöken gör då de inte skräms. Kan spöken också bli rädda?

Slutklämmen på boken blir det som ger barnet möjlighet att ställa sina föräldrar mot väggen, är det verkligen sant det som står i boken? Lite fnissande och skuldmedvetna kan vi försöka oss på att prata oss ur knipan. För i slutet på boken avslöjas vad pappor (och mammor får vi anta) gör då barnet somnat. Och nej, jag avslöjar inget… jag misstänker att du kommer skratta högt när ni läst boken klart första gången.

 

Finns på Adlibris och Bokus

Ljudböcker är ett måste när man är sjuk

Åtta år och sjuk med feber. Då gäller det att bunkra upp med berättelser. Idag har han lyssnat på ”Schlagersabotören” och ”Radio Valleby”av Martin Widmark. Gänget som skrivit, illustrerat och gjort musiken har gjort ett toppenjobb. Allt matchar varandra och Leo ligger med boken och ser på bilderna under tiden som han lyssnar på cd-skivan. Därefter lyssnade han på ”Kackel i grönsakslandet” av Sven Nordqvist, mycket uppskattad. Sedan följde någon Bamseskiva, men det är ingen större höjdare längre tycker han. Så blev det torka på nya berättelser. Har vi ingenting? Undrade han. Hmm, vänta ett tag nu, såg jag inte en kasse med…. en massa gamla kassettband? Nu ligger Leo och lyssnar på ”Tintin-Enhörningens hemlighet” av Hergé från 1974, på min gamla freestyle. En sparad Sony Walkman har räddat kvällen tills biblioteket öppnar imorgon.

Dav Pilkeys Draken

20120914-194933.jpg

Det här är en toppenserie med lättlästa böcker för barn som precis börjat läsa. Den lilla blå Draken är en sådan härlig filur som gör så mycket tokiga saker. I ”Drakens vimsiga dag” så läser draken ett ägg, steker sin morgontidning och sopar sitt jordgolv så det uppstår stora jordhögar som behöver göras något åt. Det är ett väldigt fnitter från det läsande barnet, det kan jag lova. I ”Drakens vän” tar Draken ett äpple till sin vän. ”Drakens feta katt” handlar om hur Draken helt plötsligt har ett husdjur att ta hand om. Men hur gör man? Många roliga turer med Kissen blir det när Draken ska lista ut vad en katt äter, och hur gör man egentligen med den där kattlådan? Det finns även en bok där Draken firar jul, men den har vi inte läst här hemma. Antar att den är precis lika rolig och tokig. Det finns även en ”Drakens jul”, den har vi ännu inte läst men vi lovar att vi kommer att göra det.
Få ”lätt att läsa böcker” är så här skoj. Dav Pilkey är författare till Drakens böcker.

Adlibris: Drakens feta katt, Drakens vimsiga dag, Drakens Jul

Bokus: Drakens feta katt, Drakens vimsiga dag, Drakens Jul, Drakens vän